Äntligen på väg tillbaka... 10 juni 2020

Dessa två underbara varelser har inte lämnat min sida under de här dagarna. Det gör livet så mycket lättare att leva.

Får jag presentera Morriz (den grå) och Gurkan (den svarta)




Nu börjar livet se ljusare ut igen. Det bästa (för jag tycker verkligen att man ska leta positiva sakar med allt som händer) med ett djupdyk i träsket är efter, när allt börjar bli bättre, är att jag har det ganska bra mellan mina djupdyk. Tänk dom som har djupdyk jämt, jag har ju i alla fall hyfsat bra mellan mina skov och sköter jag mig så kommer ju skoven inte så ofta.

I går vilade jag mycket, kunde sitta i soffan, både ute och inne :-) det kändes skönt. Kunde vara uppe kortare stunder och var på gott humör. Visst skulle jag vilja kunna byta ut denna kropp, eller ialla fall nervsystemet, mot något som fungerar bättre. Men jag blir ju inte bättre av att tänka så så det är bara att bita ihop och gå vidare. Jag har klarat av denna dipp och tycker fortfarande att livet är så värt att leva. Känns skönt.

Idag ska jag försöka mig på en kort promenad och vila lite till så att jag kan börja jobba lite försiktigt i morgon. Jag har världens underbaraste kunder som ställer upp och bokar om sina tider när sånt här händer. Dom knorrar aldrig, utan låter mig få tillbaka energin i min takt. Jag älskar mitt jobb och mina kunder, dom har blivit som min familj. Min kontakt med yttre världen, min länk till mitt friska liv. När mina kunder är här så är jag frisk <3 vilket är fantastiskt.

Jag önskar att fler sjuka människor fick uppleva det jag får uppleva när jag träffar mina kunder. Det behöver ju inte vara så att alla måste driva eget, för det är inte alltid helt lätt, men om samhället såg potentialen i sjuka människor och accepterade att allas 100% kanske inte är friska människors 100%. För mig är mina 100% = 25% för en fullt frisk människa, men det är mina 100% och jag är jättebra på att få livet att funka på mina 100%, går jag över det, ja då blir det som i måndags.....

Jag var innan jag startade eget lunchavlösare i en butik. jag jobbade 2 tim/dag runt luchtid, ett helt perfekt jobb för mig. Tyvärr så lade butiken ner och då insåg jag att vilken otrolig tur jag hade haft när jag sökte jobb, att hitta den enda kvinnan i Borlänge som trodde på mig vi första försöket. För efter jag fick lov att sluta hos henne så var det ingen annan som såg min potential. Dom såg en 75% sjukpensionär inte en 25% frisk människa. Jag blev till och med uppmanad av Försäkringskassan (innan de nya reglerna) att söka full pension. Vilket hade varit förödande för mig. Det hade besparat mig en hel del, men inte varit bra för mitt psyke.

Jag hoppas att denna pandemi kan få våra ledare att inse alla människors värde och potential och ge SKOLA, VÅRD och OMSORG all uppmärksamhet. Skolan är en del av vår framtid, vården skulle vara mer effektiv och billigare om vi kunde jobba med förebyggande vård istället för akutsjukvård och om vi kunde se till varje människas potential istöllet för att jaga sjuka människor. Då skulle fler orka vara i jobb på den tiden som är deras 100%, vare sig det är 10%, 25%, 75% osv.

Nu blev det visst lite politik med här...hmmm... inte bra att få så mycket tid med en pigg hjärna och en inte lika pigg kropp... hahaha....

Ha en underbar dag
Kram Mia